Madeira 2012

11:30 idag ska vi besöka Madeiraproducenten Henriques & Henriques i Camara de Lobos.

I kväll ska vi sedan bryta av restaurangbesöken med en middag hemma i lägenheten.

Kan också lägga till att solen nu skiner igen vilket gör att temperaturen nu är närmare 30 grader än 25.

När vi anlände till Restaurang Uva 19:02 hälsar oss kyparen med orden “Välkomna. Ni är först ikväll”.

“Uva” är en restaurang som hör till det nya lyxhotellet “The Vine” och det som lockat oss hit är dels ryktet om dess vinkällare och dels läget på takvåningen med utsikt över Funchals hamn. Tyvärr får vi inte sitta ute då kyparen anser att det är för kallt ikväll (han vet inte vad kyla är) men vi får ändå ett bra bord vid glasväggen.

Som starter får vi ett glas Blandys 10YO Malmsey Madeira (RE: 90p) och en liten kopp med en “soppa” på morot och apelsin. Madeiran är god.

Till förrätt väljer Anci “Local fish carpaccio” som bl a kompletteras med färsk koriander och avocadokräm. Jag väljer en sallad på selleri och päron (mm) som kompletteras med hönssoppa med selleri och gåslever. Till detta rekommenderas ett glas Alvarinho.

Som huvudrätt väljer vi båda grillad file från den svarta grisen (Porco Preto) kompletterad med musslor och gnocchi. Till huvudrätten blir det Vertice Reserva 2008, ett rött Douro-vin. Värt att nämna är att vi innan vi beslutar om rödvinet får smaka ett antal viner, antagligen de viner som säljs på glas.

Desserten blir efter lite diskussion kryddkaka med glass av kastanj och kvitten. Här väntar vi med vinvalet.

Min förrätt är jättegod även om delen med hönssoppan inte matchar vinet så bra. Här hade det nog passat bättre med en matig Champagne. Anci är lyrisk. Hennes carpaccio är den bästa förrätt hon någonsin ätit och vinet matchar perfekt. Bra början.

Vi suger på resterna av förrättsvinet i väntan på huvudrätten. Restaurangen har nu börjat fyllas med gäster och en gitarrist sitter och spelar stämningsmusik i ett hörn.

Huvudrätten kommer in och som jag misstänkte (eller snarare hoppades) är det en modern variant av den klassiska Alentejanska rätten med fläsk och musslor. Fantastiskt gott, även om det gärna fått vara lite fler musslor för min del. Köttet är så smakrikt som Porco Preto ska vara och dessutom så mört att kniven nästan faller igenom av sig själv. Douro-vinet har nu börjat vakna (efter att vi begärt att få det dekanterat) och matchar som utlovat maten på ett mycket bra sätt.

Medan vi suger på resterna av rödvinet kommer kyparen och talar med oss. De gäster som kom efter oss har nu i många fall avslutat sina måltider och han har nu mer tid med oss igen. I början var han artig men lite stel men ju längre kvällen går tinar han upp mer och mer. Och bättre ska det bli…

När efterrätten kommer in ber vi om ett matchande glas vin och vår kypare kommer in med Moscatel du Setubal Roxo, ett förstärkt sött vin gjort på en mörkare klon av Muscat. Efterrätten är bland det godare vi ätit och definitivt den godaste jag fått på Madeira. Kryddkakan i botten, under glassen och såsen, är helt fantastisk och kanelen i den matchar vinet absolut perfekt. Glassen och såsen går inte heller av för hackor.

Efter denna njutning beställer vi in espresso och en velha (Portugisisk lagrad brandy). Den första velha han kommer in med får vända tillbaka till köket igen och han skickar ut en löpare efter något annat, oklart vart. Efter en stund kommer han in med en annan flaska som vi accepterar. Kaffet är i vanlig ordning perfekt och brandyn mjuk och fin. OK, den når nog aldrig upp till bra Cognac men vi försöker dricka lokalt när vi har möjligheten och vi har heller inga problem att njuta av den.

Nu har alla andra gäster lämnat restaurangen och vi är ensamma med vår kypare. Gitarristen har också gjort kväll. Vi diskuterar allt från viner & mat till Madeira som ö och avslutar kvällen i restaurangens vinkällare där vi tillsammans med kyparen plockar i vinerna och jämför erfarenheter. Vår kypare (vars namn är Marco Paolo) erkänner att han i början var lite rädd för oss och vår frågvishet men säger sedan att i en annan avskärmad del av restaurangen har en av portugals ministrar ätit middag men “de har inte haft lika roligt som vi haft ikväll”.

Vi får några restaurangtips (bl a en oansenlig restaurang i gamla stan som ska ha en bra vinlista och en riktig vinnörd till ägare), betalar notan (hög men inte avskräckande) och går sedan hemåt.

Sammanfattningsvis kan sägas att detta är ett av våra allra bästa restaurangbesök någonsin. Anci anser att det är det allra bästa medan jag åtminstone placerar det på topp tre.

Bra restaurangbeök ikväll. Anci anser tom att det var hennes bästa någonsin. Vi kom först av alla gäster (19:02) och gick sist…

Resten får vänta till imorgon.

Ikväll ska vi äta på en restaurang som heter Uva. rapport kommer.

Vi var ute och gick helt appropå idag och förirrade oss in på en gata i utkanten av Funchal centrum där vi stöter på en stor turist-butik mitt ute i ett omräde med mest skolor och kontor. Normalt sett hoppar vi dessa butiker men av någon anledning gick vi in. Det var totalt ointressant, bara krafs, och vi var snart på väg ut igen. Då säger den gamla damen i butiken på en blandning av portugisiska och mycket dålig engelska att de har viner i källaren. OK, inget att förlora så vi går ned.

När den gamla damen efter mycket om och men lyckats tända lyset visar det sig att hon har en fantastisk samling gamla viner i källaren, allt från 1990-tals (och äldre) Periquita och Dao över Madeira från 1800-talet till LBV och Vintage Port från 1960-talet och framåt.

Tyvärr hade de hyfsad koll på vad dessa viner är värda så någon 1975 Quinta do Noval lär det inte bli. Vi ska dock tillbaka och botanisera ytterligare en gång i slutet av veckan.

Efter att vi lämnat lägenheten strax före sju gick vi nedför den branta backen till centrum, strosade genom Funchal i makligt tempo (med regelbundna stopp vid intressanta butiker) samtidigt som vi njöt av juldekorationerna.

Ganska precis 19:30 nådde vi fram till restaurang o’Regional.
Väl på plats vid bord nr 11 (“the romantic table in the corner”) beställde vi in Tonfiskstek med en flaska Casa de Santar Reserva 2008 (Dao, Touriga Nacional & Tinta Roroz). Allt var naturligtvis jättegott och en bra baseline inför veckans kommande restaurangbesök. Vinet var inledningsvis knutet men efter en tid i karaffen utvecklades TN-karaktären med de florala tonerna.
Som efterrätt beställde Anci in sin favorit, flamberad Mango, medan jag valde en grym Hasselnötsglass med chokladsås. Till det fick vi en femårig Bual Madeira. Eftersom Anci anser att Flamberad Mango är bättre än sex (“men varför ska det ena utesluta det andra”) nöjer jag mig med att konstatera att Hasselnötsglassen var perfekt.
Efter en espresso och en velha (plus långa diskussioner med seritörerna) så lämnade vi o’Regional och drog vi oss mot centrum.
På vägen fastnade vi på Vintage Bar (jag tror att namnet lurade oss) där jag valde en LBV 2003 (som varit öppen för länge) medan Anci valde en 10-årig madeira (som antagligen inte kan vara öppen för länge). Vi diskuterade också med servitören de klimatologiska skillnaderna mellan Madeira och norra Sverige.
Nåväl, efter att betalat notan gick vi vidare. När vi passerade Almirante Bar så kom vi ihåg den yngre servitör som efter att vi 2009 frågat väldigt mycket om krogens viner gav oss sin fars bok om portugisiska viner. Följdaktligen stannade vi och frågade första bästa servitör om den unge servitören fortfarande jobbade på krogen. Svaret blir “Nej, han är min son och jobbar nu i St Petersburg i Ryssland”. Kyparen i fråga minns tydligen boken & hur hans son gav bort den till några mycket vinintresserade utlänningar. Naturligtvis blev vi kvar på Almirante till stängningsdags.
Det visade sig att kyparen ifråga var född i Uzbekistan (vilket man inte kunde tro baserat på utseende och språk) och naturligvis blev det både många och långa diskussioner, bl a kring kulturskillnader mellan Uzbeker, Tajiker, Ryssar, Portugiser och Svenskar. Faktiskt mycket intressant.
Efter att bl a ha blivit bjudna på 60% Fikonbrännvin så kände vi att det inte var läge att gå hela vägen hem så en Taxi var av nöden.
Väl hemma stöp Anci i säng medan jag nu sitter på altanen med ett glas 1996 Malvazia Madeira och skriver av mig. Det är 18-19 grader och veckans horribla temperaturer i Sundsvall känns som ett avlägset och osäkert minne.

Det har varit en väldigt bra dag som började med en lååång diskussion med vår übertrevlige engelske hyresvärd kring hur han hamnade här på Madeira och de problem han haft med de lokala myndigheterna när han ville bygga den lägenhet vi nu bor i. Den fortsatte med vår exkursion i Funchal och avslutades med en lördag kväll med god mat och dryck och trevliga diskussioner med trevliga människor.
Just nu är klockan 01:10 lokal tid och jag sitter här och funderar på om det över huvud taget finns ett trevligare folk än Portugiser.

Har återbekantat oss med Funchal idag. Anci har köpt ett par (dyra!) stövlar.

Vi hittade en vinbar där vi ägnade lite tid åt att testa deras viner på glas. Dit ska vi tillbaka.

I övrigt har vi bara strosat runt. Temperaturen var ca 22-23 grader.

Vi bokade bord till ikväll på vårt gamla stamställe o’Regional. Det var definitivt inte tanken (jag ville bara inspektera vinförrådet) men när en av kyparna säger “Ni har varit här förut. Ni är från Sverige” så var vi förlorade…

Fin utsikt även på morgonen.

Inte så varmt (ännu?), ca 17-18 grader. Dock ändå bättre än hemma…

En snabb frukost och sedan ska vi ut. Inget planerat idag annat än att återbekanta oss med Funchal.